nedtecknade minnen och berättelser

Let us trust the new government/ Låt oss lita på nya regeringen

Who’s in the nursery, my father used to ask when we just sat down to dinner table. And we all siblings looked at one another, all of us very keen to get food on our plates. Either of us wanted to leave the table for even that 30 seconds it should take to run away and turn off the light,  we wanted to get food, meatballs or sausages. Potatoes there were enough, but sometimes there was a little fight about the last meatballs. And if father asked anything about who was in nursery, he meant he saw the light was on. And all kids around dinner-table. Someone had left the room and went away, without turning off the light. It was a sin a big sin. And if father asked who had left the light on, we were fast to tell him – it wasn’t I who who turned it on. As if it was an excuse, it wasn’t. We just told him how ignorant children he had, who didn’t paid any attention to the main problem. The electricity wasn’t for free, it was a dept which should be paid every month. 

I can still remember the discussions my parents had when they changed the power in our town. From 127 voltage in the wires to 220 voltage. They were offered to make an change in the electric motor in the vacuum cleaner and other electric device they had. And the question was, buy a new cleaner or take the offer.  With lamps but it was easy, just to change the bulbs. I don’t remember how they solved most problems, but the vacuum cleaner they used the old one and got it fixed.

I can really save elektricity when I need. But during last decades it had been rather cheap, the electric curryns bills have been an affordable Households fee. 

This year it has become a fee we cant understand….. why and when has the power become a luxury? As I can read in some articles it isn’t any shortage. Why then this twice and trice higher fee? Without any shame I confess, I do not understand. But must tell my suspicions about the power has become a weapon in this weird odd world. 

And I accept because I have no choice for anything else. The other day I proudly told my husband the phosphorescent glow from my watch face is enough when I walk around in the dark during night in my home. Of course he laughed at me. And told me about all power we have stand by in our home also is a perfect light source if the watch doesn’t glow long enough after I switched off the light. Suddenly I realised our routers require power to be stand by all day around. Help! What shall I do. 

I can imagine a winter when we may have use for all my mittens, socks and shawls I have knitted during years. Finally all my knitting will become a necessity.  

We aren’t without any topics of conversation in times like this. We have new reports day by day what surprises we have met in shops every day. 

Now our new government have to prove how good they are. They have blamed the last government for a lot of bad decisions. Now it’s up to proof. Or is it impossible to stop all changes in our world. Have we over consumed all of it? 

Här är svenskan

Vem är i lillarummet, brukade min far fråga när vi precis satt och till middagen.  Och vi alla syskon tittade på varandra, vi var alla väldigt angelägna om att få mat på våra tallrikar.  Ingen av oss ville lämna bordet även i de där 30 sekunderna det skulle ta att springa iväg och släcka lampan, vi ville få mat, köttbullar eller korv.  Potatis de räckte alltid, men ibland blev det bråk om de sista köttbullarna.  Och när far frågade något om vem som var i lillarummet, menade han att han såg att lampan var tänd.  Och alla barn runt middagsbordet.  Någon hade lämnat rummet och gått därifrån, utan att släcka ljuset.  Det var en synd, en stor synd.  Och om far frågade vem som hade lämnat lampan tänd, var vi snabba med att berätta – det var inte jag som tände den.  Som om det var en ursäkt, det var det inte.  Vi berättade enbart för honom hur nonchalanta ungar han hade, som inte uppmärksammade huvudproblemet.  Elen var inte gratis, det var en avgift som skulle betalas varje månad.

 Jag kan fortfarande minnas diskussionerna mina föräldrar hade när de ändrade elen i vår stad.  Från 127 volt i ledningarna till 220 volt.  De erbjöds att få en förändring av elmotorn i dammsugare och annan elektrisk apparatur de hade.  Och frågan var, köp en ny dammsugare eller ta erbjudandet med omdaningen av den gamla.  Med lampor men det var enkelt, bara att byta glödlampor.  Jag minns inte hur de löste de flesta problem, men dammsugaren använde de den gamla och fixade den.

 Jag kan verkligen spara ström när jag behöver.  Men under de senaste decennierna hade det varit ganska billigt, elräkningarna har varit en överkomlig hushållsavgift.

 I år har det blivit en avgift som vi inte kan förstå….. varför och när har elen blivit en lyx?  Som jag kan läsa i vissa artiklar är det ingen brist.  Varför då denna dubbel och tre gånger högre avgift?  Utan någon skam så erkänner jag, jag förstår inte.  Men måste yppa mina misstankar om att elen har blivit ett vapen i denna konstiga udda värld.

 Och jag accepterar eftersom jag inte har något val på något annat.  Häromdagen sa jag stolt till min man att det räcker med fosforescerande glöd från min urtavla när jag går runt i mörkret under natten i mitt hem.  Självklart skrattade han åt mig.  Och påminde han mig om all el vi har stand by i vårt hem är också en perfekt ljuskälla om klockan inte lyser tillräckligt länge efter att jag släckte lampan.  Plötsligt insåg jag att våra routrar kräver ström för att stå stand by hela dagen.  Hjälp!  Vad ska jag göra.

 Jag kan tänka mig en vinter då vi kan ha användning för alla mina vantar, strumpor och sjalar som jag har stickat under flera år.  Äntligen kommer all min stickning att bli en nödvändighet.

 Vi är inte utan några samtalsämnen i tider som denna.  Vi har nya rapporter dag för dag vilka överraskningar vi har mött i butiken dagligen.  

Vår nya regering måste bevisa hur bra de är.  De har skyllt på den senaste regeringen för många dåliga beslut.  Nu är det upp till bevis.  Eller är det omöjligt att stoppa alla förändringar i vår värld.  Har vi använt den för mycket?

Föregående

Inflation + en deflation på 17% på fläsk!

Nästa

My new country or? / Mitt nya land eller?

  1. Margareta

    Vad ska vi mer spara på? Har jag råd att ha gäster? De måste ju ha något att äta och dricka!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén